Long time no see!!!

Hej igen alla!

Jag har varit riktigt dålig på att gör inlägg, men jag hoppas jag blir bättre på det nu.
Från förra inlägget så har jag hjälpt min farsa att flytta (han har separerat) så det har varit en del med det.
Och sen har jag haft strul med a-kassan, så man har inte så fett med pengar.
Vilket inte har gjort att motivationen inte har varit på topp tyvärr.
Men jag kan berätta lite om denna veckan som hittills har varit.

I Tisdags gick jag ut till bilen som stått still sedan Fredags eftermiddag.
Jag var ombytt och hade packat väskan för träning.
Då, när jag kommer ut till bilen och sätter i kortet som jag jag har till den och trycker på knappen så är den stendöd.
Vad gör man då när klockan är 18.05-18.10 och man redan är lite sen, för jag brukar vara där ca 15min innan för att ha god tid på mig att ta av mig kläder som jag har över mina träningskläder.
Och sen är det gott att ta det lite lugnt och känna på stämningen och bara förbereda sig mentalt för kommande skall.
Jo, man ringer farsan!
-Tjena, vad gör du?
Han svarar, jag kollar lite på datan bara.
Man känner sig stressad och frustrerad för man vet inte riktigt hur man ska ta sig till träningen och vet knappt på vilket ben man ska stå. Tiden går...
Men iaf så frågar jag om han har lust att köra mig till träningen.
-NU?? På en gång? Utbrister han lite lagom förvånat.
-Jaa, om det är okej, säger jag lite försiktigt då.
-Ja, det kan jag väl!?! Säger han med en väldigt lugnare röst än tidigare.
Klockan är ca 18.20 när han kommer, så jag blev bara 5min sen till träningen.
Första gången jag var sen dit, så det får vara ok.
Så det var bara att slänga sig in i ledet och springa med dom andra som höll på att värma upp.
Efter passet så var farsan så snäll att han kom och hämtade mig och körde mig hem också.
Högt uppskattat!

Jag ber helst inte om hjälp, utan jag tycker man är vuxen och ska klara sig själv.
Jag är dumsnäll som  man kallar det, att andra ringer mig och ber mig t.ex. om just skjuts.
Då säger jag sällan nej och jag ber inte om pengar för bensinen heller.
Men stunt i det, det är mitt fel...

På onsdagen så är min farsa på väg till mig som vi pratat om dagen innan, för att se om  vi kan få igång bilen med hjälp av startkablar.
Jag går ut lite innan han kommit för att ta av plastlocket som sitter överbatteriet.
Jag lyfter på huven men av någon anledning så sätter jag mig i bilen och försöker starta den.
Men inget gensvar denna gången heller.
Men  jag försöker sådär en ca 5 gånger och då har den en antydan till att vilja starta, så jag trycker på den där knappen ett par gånger till.
Och voila, den startade. jippi!
Jag vågar inte stänga av den så jag låter den vara igång tills farsan kommer strax därpå.
Vi snackar lite och sen sätter vi oss i bilarna och kör iväg.
Jag kör en lite längre runda för att hoppas att batteriet laddas upp igen.

Det blir Torsdag och jag ska träna igen, men innan dess ska jag köra med min lillasyster Pauline till Elgiganten.
För att se hur det går med hennes mobil som är på lagning, igen kan jag tillägga.
Kommer ut till min bil och ska starta. Självklart död igen.
Orka, är ett ord som kommer upp i huvudet på mig.
Jag provar några gånger men ingen antydan till någonting denna gång.
Jag ringer jouren.
Jouren är en släkting som jobbar på en verkstad och han är guda snäll.
Det är en kille man gärna hjälper för man vet att man får igen det!!
Så redan, ja, idag faktiskt, fredag. Så ska jag lämna bilen till honom.

Jag kan inte sova, så jag satte mig här och började skriva av mig lite.
Vad beror det på att man inte kan sova? Är det ett ålderstecken? Är jag konstig? Är det fel på mig?
Det tillhör INTE vanligheterna att jag INTE kan SOVA!!!
Så nu tänkte jag gå upp från sängen och diska eller nåt för det är bara ca 30 min kvar tills jag ska gå upp.
Sen ska jag och farsan försöka få bilen till verkstaden.
Bilen står nog stilla alldeles för mycket nu för tiden tror jag.
Här försker man vara miljövänlig och ekonomisk, men skit får man för det.
Hoppas det inte blir allt för dyrt bara...

Jag kan berätta en till rätt så rolig sak. Det hände i omklädningrummet på träningen.
En kille som jag börjat få kontakt med frågade mig, hur gammal sa du att du var?
Jag tänkte i mitt stilla sinne att det har du inte frågat innan, men jag kan ha fel.
Men iaf så säger han, 24år?
Jag bara, haha nää, jag är 29år.
Samtidigt kommer en kille ut från toan och han säger, är du 29år?!
Jag bara, ja, det är därför jag inte pallar så mycket på träningen.
Och så kallpratar vi lite om det hela och lite annat.
Men jag får ändå säga det att jag hänger med dom testosteron fyllda 20-22-åringarna rätt bra. Hehe.
Det visar sig att killen som jag börjat komma i rätt bra kontakt med är 22år.
Det är en rätt snäll liten påg det där, eller så liten är han inte.
Han väger 103kg muskler, faktiskt inte mycket fett på den kroppen.

 
Snipp, snapp, snutt, så var denna saga slut!

Kommentarer
Postat av: morgan

vad kul att du har fått "kontakt" med en kille Jimmy, du får ta med honom till din mormor så hon får godkänna honom så kan ni gifta er till sommaren. Hehe.

2011-02-05 @ 15:35:20
Postat av: Kusin Dina :)

Hahahaha Morgan då!! ;D



Fortsätt nu uppdatera lite oftare Jimmy! ;D

2011-02-05 @ 19:55:19
URL: http://walfridsson.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0